Du är min tjej!!!

Jag vill vara din, ja det vill jag!! Tycker verkligen om dej! Hela du är underbar, din kropp,ditt vackra ansikte, dina ögon, ditt underbara leende, din charm, ditt jag!! Du gör mej alldeles pirrig, alldeles varm i kroppen!! Du är min tjej!!

snart kommer min fina Felicia!!

Har nu städat en hel del, slagit in julklappar, fixat lite till efter flytten, och snart kommer hon!! Min lilla älskling, min höna, min fia, min underbara! Önskar verkligen att det blir en bra jul trotts att det inte finns nån snö till alla barn! Saknar dej så mammas fina älskling!! Och snart får jag hålla om dej i min famn, krama om dej, pussa på dej, hålla dej i handen när vi går hem, hem till vårat nya hem där du nu har ditt eget rum med säng och massa leksaker! Älskar dej så min fia-lotta!!! Du är mammas anledning till att leva, det är dej som jag lever för!!! Älskar dej så!!! puss

fjärilar i magen...!

DU har tagit din först plats - i mitt huvud! DU börjar trippa in med små steg in till mitt hjärta! Tänker på DEJ hela tiden!

Sitter här i min nya lägenhet... Mår inte bra alls känner jag! Varför? Ingen aning... Men jag vill inte må så här mer, den kommer och går precis hur den vill, känslan, den jävla känslan av... ingen aning alltså! Faan... Borde ju vara glad, lycklig, men icke. Vill inte vara i min kropp, nåt vill ut! Gråta hjäper inte, prata hjälper inte. Inget hjälper! Faan...

känslor...

Det finns så mycket av det goda inuti mej. Det finns så mycket som jag vill dela med mej om. Det finns så mycket som inte blir besvarat. All den kärlek som jag bär inom mej, all den viljan jag har i min själ. Allt jag känner, allt jag vill känna. Det är som att gå in i en vägg gång på gång. Tomheten, ensamheten, oförståelsen till andra människor. Jag vill ge dej min kärlek, vill dela mina tankar och mina känslor med dej. Men du ser mej inte. Du ser sex, fitta, knulla, en toffel som gör allt för dej. Du missbrukar mina känslor. Du utnyttjar min kropp. Du använder mej som en radio, skönt att slippa vara ensam ibland. Du sätter på mej, höjer mej när du mår bra och jag spelar det du vill, du stänger av mej när du tröttnar på mej, när du vill vara fördej själv. Jag går iväg, har låg volym för att inte störa andra. Du tar mej tillbaka ibland, sätter på mej, höjer min volym, mina känslor tills du tröttnar på mej och sänker mej igen. Alltid likadant. Och jag kommer alltid tillbaka, spelar min musik för dej, underhåller dej. Allt för att få dej nöjd. Varför låter jag dej göra så här mot mej? Vad gör jag för fel? Spelar jag inte rätt låt? Spelar jag för högt? Jag spelar, jag spelar, spelar, spelar, spelar, spelar, spelar. Allt för dej! Och du bara utnyttjar min kropp. Du missbrukar mina känslor. Du ser mej som en toffel, en somm gör allt för dej. Du ser sex, fitta, knulla. Men när skall du se mej? Jennie, som har känslor att ge, Jennie som har kärlek till dej? När ser du mej då? När? När? När? Hur mycket mer skall jag orka ta? Varför kommer jag alltid tillbaka? Varför? Varför? Varför? Jag har kärlek i mitt hjärta och du håller det i din hand, den hand jag vill hålla för att visa världen mina känslor för dej. Men du håller mit hjärta i din hand, du trycker det i handen, känner hur det pressas ihop, känner mitt kött mellan dina smala fingrar. Du har makten. Du har mitt hjärta, du har det i din hand... på fel sätt!

känslan att vara själv...

Sitter vid köksbordet med en kopp varmt te medans klockan snart är halv 9. Drog tillbaka klockan igår, så kroppen har verkligen inte hunnit vänja sej, känns som att hon är mycket mer än vad hon är. Arthur springer runt på bordet som en tok. Tror att han går på nåt, men inte berättat det än ;) Mörkert har för ett x antal timmar sedan lagt sej som en mörk dimma över staden. I fönstrena lyser lampor, men snart blir utbytta till jul ljusstakar. Det är så vackert när julen är kommen. Förhoppningsvis kommer det lite snö i år. Men som vanligt kommer barnen antagligen inte få uppleva det i år heller. Får väl leta den lyckan på mer nordliga bredder.
Tankarna som finns i mitt huvud snurrar hela tiden. Ensamheten. En känsla av oro och ångest. Känner igen känslan som om den var på min dörr i går och ringde på. Jag har ju inte berarbetat det jag borde ha gjort. Jag har ju alltid klarat mej själv. Men nu när alla tankar och känslor kommer tillbaka igen vet jag inte hur jag skall hantera det. Det blir lite ohanterligt i mellanåt. Men jag har en stark själ och ingen eller inget kan dra ner mej. HA! Vem lurar jag? Jo mej själv. Blir kanske inte rädd när jag känner så här men det tär! Jag har valt själv att behålla barnet som växer inom mej. Mitt val. Jag får lära mej att vara ensam. Har en stor tomhets känsla, som jag inte vet hur jag skall fylla. Saknad av en man som ger mej den kärlek som jag ger honom. Vill känna kärlek, vill kunna bli så där tokkär, som när man snubblar över allt, glömmer allt. Ja, kär på riktigt! När kommer den känslan då? Var finns den? Går den att hitta? Finnsd en i en affär, eller i mat eller? Var, när, hur kommer den igen? Tomhet!!!!

det suger!!

tittade självklart in på en av gravid sidorna jag är inne på nästan varje dag. Och det kommer alltid upp massa tankar om allt. Man kan se på en av sidorna hur magen på ett ungefär ser ut i olika veckor. Det slog mej att bilderna kan tjejerna inte tagit själva, utan dom måste haft en partner som gör det med dem. Jag kommer inte göra så, jag kommer få be min syster eller någon annan att göra det, fyyyy fan vad det känns!!! Jag hade så gärna velat ha det där med nån som jag älskar, vill kunna dela dom där fina stunderna med någon. Ja helst pappan till detta barn. Men det är inte så nu, vi är inte ett par, vi kommer inte ha det där tillsammans, vi kommer ha ett barn men ingen kärlek tillvarandra. Fy vad det suger!

Parningsdansen...

Vaknade med huvudvärk, solen i ögonen och vätskebrist... mmmm.. Fick i mej vatten och ett piller av märket alvedon. Det är helt otroligt att dom verkligen funkar.. Fast hade nog lika gärna kunnat ta ett sockerpiller med...
Iaf så var jag ute men min fina syster och lotta på razzia. Vi kom dit, träffade Michael, en av ägarna Nathalie känner. Vi blev bjudna på det som lockade våra ögon mest. En cola för mej och en baccardi till fröken Natta. Dom röda väggarna och ljuset som skiftade i färg,förhöjde smaken på den kalla colan som jag höll i min hand.
Michael sprang runt, ja han såg lite stressad ut, för att få all klart innan allt folk skulle komma för en trevlig lördagskväll. Emellanåt kom han fram till vårat bord som låg lite dumt till emellan baren och toaletterna. Han frågade artigt om vi ville ha något mer att dricka, och kom tillbaka med det vi hade önskat. Mer folk började kom in. De flesta i åldern 18 tror jag. Det är ju väldigt svårt att se hur gamal eller ung en person är. Dj stod och diggade med i låtarna han spelade. Han hade sådana stora hörlurar som han lyssnade och förberedde nästa låt i. Mycket söt kille omkring 22-23 år. Från ingenstans kom det hur mycket folk som helst, dom var överallt, högt som lågt, och på några minuter var det tjejer och killar precis överallt. Tjejer som stod i kö till toaletten för att kolla så att sminket och håret var på plats. Killar som hängde i baren och köpte alkohol, allt för att imponera på tjejer som snart skulle vara klara med den där extra kollen på toaletten. Man såg spelen mellan dom två könen väldigt tydligt. Fy, har jag också varit sådan? Ja, antagligen. Efter ett tag fick vi komma ner på nedervåningen och fick oss en bättre sittplats. Mjuk soffa med runt lågt bord. Vi fick in ännu mer att dricka. Tur att jag inte dricker alkohol för då hade jag varit rejält packad vid det här laget. Så fort nedervåningen öppnades för gästerna fylldes dansgolvet med lätt berusade tjejer och killar som gjorde något som såg ut som en parnings dans inför varandra. Tjejer åmade sej med sina tjejkompisar och killar spännde ut bröstbringan så gott dom kunde. Den snyggaste bringan fick tjejen. Allt var tydligt. Lika tydligt var det mellan Nathalie och Michael. Hon satt försökte se ointresserad ut i soffan medans han överöste henne med komplimanger. När komplimangerna pågått en stund såg man hur hon var mer avslappnad. Hon lutade sej närmare för att höra vad han verkligen sade. Han spännde ut sitt bröst ännu tydligare nu när han fått mer respons. Hon fingrade på sitt nyckelben och han drog sina fingrar genom sitt hår. Allt var tydligt.Han hade sitt på det torra. Han visste redan då att hon skulle bli hans.
När det var dags att lämna stället och bege oss hemåt gick Nathalie ner till Michael för att personligen säga hej då. Hon kom upp en liten stund senare med ett stort smile på läpparna. Hon hade blivit kysst.
Ja, så blev våran utekväll igår. Väldigt lyckad.

Hoppas, Hoppas, Hoppas!!!

Igår var en helskön dag. Besiktningsmannen kollade lägenheten. Jessica och jag satt och pratade och kollade in söta vovvar på olika it-sidor. Vi kom in på sidor för omplaceringshundar, fiii fään för mänskligheten! Hundar som blir halvt ihjälslagna av sina ägare för att dom inte vill ha kvar sin hund. Fiii fäään!!! Men men.. Sen åkte jag till MVC för snack och för att lyssna på det lilla hjärtat som slår för fullt inuti min kropp. Syrran Natta var med och fick lyssna på det lilla hjärtat. Vi tog hem efter att vi handlat lite, Tacos, skulle det bli. Ringde min underbara dotter som jag pratade med i över en timma. Myyys. Vi åt god tacos, jag, natta och lotta med flisan i luren hela tiden. Jag sjöng många olika godnatt sånger och vi skojade och skrattade en hel del tillsammans. Åkte iväg för att titta på en lägenhet som jag fått erbjudande på, å guuud va fin den var!! Jag vill flytta in till den redan nu!!! helst i går!! Vi åkte sen hemmåt för att titta på filmen mirrors... läsklig, men bra!!
En hel bra dag!! Natta stannade över natten. Har saknat dej en massa här i denna lägenheten!! Kom hem då!!!
Älskar livet idag, massa!!
puss

att först säga en sak, å sen att vi skall tänka på det, å sen blir det antagligen inte av... ähhh orka!!!

tankar

Hela huvudet bultar. Vill inte vara i min kropp. Det gör ont. Mår inge bra idag... Sjuk... Halsen är svullen, känner en viss olust i hela kroppen. Fy...
Men men, annars är det nog ok. Har börjat vänja mej vid tanken om att bli mamma igen och att flytta ihop med det väntade barnets far. Vi träffades en snabb igår, pratade lite om flytt å så. Hans ögon var helt fängslande. Ville bara luta mej fram och kyssa honom... Men vad hade han sagt då?? Hade han stött bort mej, hade han kysst tillbaka? Hmmm... Ingen aning.., Men jag ville så känna hans mjuka läppar emot mina. Tycker verkligen om denna kille! Vill vara med honom fast det ibland skrämmer mej. Men jag vill prova för att se om det är med honom jag kommer vara lycklig...
Tankar
Tänk om hann lämnar mej och barnet som en annan person gjorde. Det gör ont att tänka så. Vill bara vara lycklig. Vill ha allt det där. Sen sittter vissa ord kvar, som han har sagt: Det är ju inte med dej jag vill ha barn med, det är ju inte dej jag vill leva med, det är ju inte dej som jag vill gifta mej med.
Dom orden sitter, tänk om det är så han fortfarande tänker fast han inte vågar säga det. Tänk om han bara vill bo med mej för att jag väntar hans barn. Jag vill ju att att skall kunna känna att han vill bo med mej ändå... Att han har iaf vissa känslor för mej. Men inute ens det tror jag att han har. Skall jag bo med honom ändå.? Skall jag låta hans känslor växa fram? Gud hjälp mej med mina beslut!!

Nu vill jag bara hem till honom för att han skall ta hand om mej när jag är sjuklig... stackars...

Redo??

Redo? Det vet jag inte.. Vågar jag satsa? Ja det gör jag, vad har jag att förlora. Det kan ju bli bra.. Eller så blir det inte det.. Men det kan jag inte veta.. Det kan ingen veta än.. Men jag måste ge deten chans! Är så nedrans rädd för att välja fel väg, öppna fel dörr. Men men, som sagt om jag bara står still så kommer jag inte veta. Det kan ju lika gärna vara den rätt vägen eller den bästa dörren. Kan inte bara tänka katastroftankar.. Vill ju vara med dej, vill kunna ha allt det där. Men faaan vad rädd jag är för att det skall bli fel!! Är jag redo? JA!! Jag är redo att satsa iallafall..
Du säger skräm inte bort mej nu.. HA? tror du att det är det jag vill??? Nä det är klart jag inte vill, jag vill inte göra fel, jag vill inte ens höra dom orden. Känner att det kommer ta LÅNG tid innan jag kan glädja mej åt detta, innan jag kommer kunna andas ut och bara säga vad jag tycker och tänker till dej. Gud att man är rädd för att bli bränd!!

Måndagens morgon...

hmmm... Sitter på tåget från mora med destination: kära göteborg. Allt började när jag klev upp i ottan. Pussade min underbara som låg sovandes i sängen som en prinsessa. Det är så mysigt att störa henne lite när hon sover, för hon gör exakt samma rörelser som när hon var bäbis. Sträcker på ryggen så hon blir alldeles oval., drar upp armarna över huvudet och skrynklar ihop hela ansiktet till en enda stor puss. Jag gick in i badrummet, tog min tandborste och satte mej på toaletten. Fy! Iskallt. Att folk inte har trä att sitta på istället för den jäkla kalla porslinet. Efter att suttit i mina egna tankar om att designa toaletter ringde min väckarklocka igen. Jag hade inte stängt av larmet utan satt det på snooze. Jag sprang in till sovrummet med trosorna på efterkälke och papper i ändan och tandborsten i munnen, allt för att inte väcka den björn som sover. Hon får inte vakna, hon får inte vakna. En tung pust. Hon vaknade inte! Tack. Jag gick in till badrummet för att fortsätta där jag var. När jag kom in igen för att hämta min resväska låg min underbara i andra delen av sängen. Fötterna uppe vid huvudkudden och huvudet på väg ut från sängen. Jag smålog lite för mej själv och pussade henne på munnen så hon skrynklade ansiktet så där sött igen. Undrar om hon vet att jag pussar henne och att hon verkligen skrynklar ansiktet till en puss för att hon vill ha en till. Jag pussar henne igen. Dom kastanjebruna ögonen letade sej nyvaket fram ur djup sömn. Attans. Godmorgon min sköna, sa jag med vag röst. Fick bara ett, låt-mej-sova gny tillbaka. Jag lyfte upp henne på min höft och bar upp henne till hennes farmor i deras sovrum. Hon somnade om direkt och jag kunde fortsätta med morgonen. Klockan blev tio i sex och vi skulle åka fem i sex. Brottom, brottom, skynda, skynda. Kolal så att allt är med en sista gång. Check. Allt klart, nu var det bara att åka. Jag gick in en sista gång till min underbara som låg och sov bredvid sin farmor. Lade mej försiktigt ner i sängen jämte henne, tog henne intill mej i min famn. Viskad i hennes öra: Jag älskar dej. Gav henne en puss och gick ut i hallen. Farfar tog min resväska och gick ut till bilen. Jag samlade ihop mina väskor och påsar. När vi åkte in till mora för att jag skulle ta tåget pratade vi om olika saker, ex rektorer, ADHD och sjukdomar och missbruk. Vi har alltid trevlig när vi är själva, farfar och jag. Ja det är ju inte min farfar utan min underbaras. Vi sade hej då. Han körde iväg med bilen och jag gick för att hämta ut min tågbiljett. Det är bra med dessa automater som man bara trycker in en kod och biljetten kommer ut, eller att man bara sätter in sitt bankomatkort och köper en. Det finns bra saker nu. Jag tände mej en cigarett, fast jag egentligen har slutat. Mmm, det var gott. Tittade snabbt upp på tåginformationen. NY TID: 07:20. Va? Jag trodde inte mina ögon. Dom ropade ut i högtalarna att tågpersonalen kommit såpass sent inatt att dom får sovmorgon.!! Hur tänker dom? Hur gör jag med resten av tågen? Ja, det är ju inte bara ett tåg som kommer ta mej hem. Utan tre! Jaha nu får man ta och ringa och fixa det här själv då! För jag vet hur SJ fungerar. Mycket snack och liten verkstad. Alltid skall det vara nåt. Ja, så nu sitter jag på tåget som är mer än en timma försenat. Men det är bara att acceptera det jag inte kan förändra och förändra det jag kan!!!
kraam

räcker inte...

Jag är hos min underbara dotter... Men jag måste säga att trotts att jag är ca 50 min hemmifrån tar allt där nere all min kraft.. Varför? det vet jag inte... vill inte bry mej just nu.. är ju hos min underbara... vissa tar mer än andra.. Jag känner hur jobbigt alla som har det svårt känner sej, men kan inget göra.. jag är alldeles för långt borta.. men jag vill inte ens bry mej nu ju!!! låt min hjärna å mina tankar vara!!! orkar inte med allt just nu, jag har nog med mina problem.. Äh, skulle aldrig kunna sluta tänka och älska er, Nathalie, emma, alexandra, eva, lotta, faster, mamma... ja fan alla har vi problem med nåt... men jag kommer ändå inte, hur gärna jag än skulle vilja, sluta bry mej, hur jag än kan säga det ibland, för ibland känner jag verkligen bara morr till allt å alla... men det går fan inte... dame... men men nu skall jag göra oss iordning för att åka in till stora Mora ;) hej hej..

Du gör mej förbannad!!

Alla frågar mej hur jag mår hela tiden, mitt svar: det är väl ok! Men när jag tänker efter så är det faktiskt inte så där jätte bra! Jag känner en massa känslor jag inte vet hur jag skall hantantera. Jag är besviken på dej, jag är lessen på dej, jag är arg på dej, jag är orolig för dej, jag älskar dej! Jag fattar inte att du bara ville lämna mej här!!! Fan!! Du får inte göra så här fattar du väl!!! Vad tänkte du på ditt jävla ego!!! Faaaan!!! Visst jag har varit arg många gånger på dej, men nu är jag så arg å besviken såååå...
tack Gerd, tack!!!

saknar dej min alskade dotter så det gör ont i varenda del av kroppen!!! att inte ha dej hos mej gör jätte ont, saknar dej verkligen ska du veta. Mamma älskar dej!!!

Maktlöshet

Alltid när jag är på väg upp till orsa börjar jag må dåligt. Ångesten kryper mej längre in under huden och tankarna blir många. Rädslan av att göra fel sitter som en stor klump i magen. Smärta är att veta att tiden med min dotter endast varar i några dagar. Att inte få ha henne nära när hon skrattar, hålla om henne när hon gråter, Det är smärta!
Det är så himla svårt att visa sej som en stark mor varje gång när jag vet att jag kommer snart få lämna henne igen och inte få vara henne nära på en hel månad. Mitt hjärtas låga brinner sakta ner till bara glöd. Orkar snart inte mer. Han är för stark, hans makt över mej är för stor. Han har kontrollen över mitt liv. Mår han inte bra får inte jag heller göra det, då drar han åt linan jag sitter i så jag inte kan göra mycket väsen. Är han rädd för bandet mellan mej och våran dotter? Varför skall det alltid vara jag som måste böja på tjurnacken inför honom? Ge upp allt, släppa allt när det skall passa in i hans planer? Han besämmer, han har makten över mej! Hans ord, min lag!

vill bara sticka ifrån mej själv, komma undan dom jävla känslorna som kommer när man minst anar det. Vet fan inte vad som drar igång dem heller. Dom bara kommer när jag minst anar det. Orkar inte ha det så vill hitta en lösning på det. Vill bara springa bort från dem, menb det är inte för lätt för dom kommer alltid ikapp... palla liksom!!!!!

Jag har ibland jätte svårt för att uttrycka mina känslor i tal. Jag gör det bättre i skrift. Jag skrev till min pojkvän igår attt jag älskar honom, och det gör jag verkligen. Jag förväntade mej inte att han skulle säga det tillbaka men iaf en liten respons. Inte ens det fick jag till en början. Jag skrev ett nytt mess till honom om att jag vill ha iaf en liten respons, tillslut fick jag en. Ett tack. Det är ju nåt iaf. Ja jag väntar mej faktiskt inte att han ska säga det tillbaka.
Det känns jätte konstigt idag...

Fuck

Ärligt talat!!! Du säger att du tänker på Felicia hela tiden, att hon inte mår bra av att komma till mej, sin mamma en gång i månaden. Men jag tror tvärt om att hon vill vara med mej mer än du tror. Hon vill nog bara inte säga det till dej för att inte såra dej. Vet juy själv hur det är när man har föräldrar som bor isär. Man säger inte allt för att slippa såra någon. Utan vill vara alla till lags. Det gör så ont i mej när du inte låter henne komma till mej. Hon säger hela tiden hur mycket hon vill vara med mej och hur hon längtar efter mej. betyder inte det något för dej? Jag bara undrar.Du säger att jag är egoistisk som bara tänker på att få ner felicia för att jag vill. Men jag vet att hon vill vara hos mej. Hur kan du säga att hon inte bor hos mej?? Hon säger alltid att hon bor hos mej och vill komma hem till mej. Enligt dej är jag ingen bra mamma, Men jag VET att jag ÄR en bra mamma.
Ditt as!!!!

Alla har vi våra problem, våra svårigheter vi måste stå ut med. Det är så himla lätt att lära men man glömmer lätt att leva som man lär. Jag brukar säga till mina vänner att det viktigaste i ett förhållande till en partner eller en vän är att acceptera varadnras fel å brister. Men frågan är- kan jag acceptera mina egna fel och brister? Det är inte lätt att göra det, man skall vara stor och stark för det har man hört sen man var liten. var nu en stor tjej å gör ditten å datten. Man lär sej att det ska vara så. Inte visa svaghet inför andra.

Tomheten i magen är större än jag trodde. Kan inte riktigt beskriva om det är en saknad eller vad. Snart kommer boobsen vara borta igen och humöret ska väl vara på topp. Kan ju inte gå runt med graviditets symtom hela tiden. Men på något sätt vet jag att jag kommer sakna att vara gravid. Vet ju bara från min förra graviditet att jag älskade att vara gravid, ja fast mådde ju inte psykiskt bra, men ändå.
Det känns helt enkelt tomt...

Smärta!!

Den var försenad!!! Jag visste redan efter två dagar att jag var gravid, men vägrade att inse. Det var i allafall inte läge för ett barn just nu, vi hade ju nyss träffats och känner varandra inte så bra för att skaffa ett barn just nu. Både min kille och jag har varsin dotter, ingen av oss har dem boende hos oss. Så ett barn skulle inte passa nu. När menstrationen var en vecka sen köpte jag mej ett gravtest- positivt. Känslorna kom i samma ögonblick som jag såg två streck på stickan. Skulle jag behålla den? Nej, det går inte. Känslorna blev starkare men mitt beslut var redan bestämt- abort. Våran situation blev svår, vi ställdes inför ett val, ett vägskäl många gör långt in i ett förhållande. Vi använde båda av en mening som hjälpt oss mycket, -det kan bara bli bättre! Dagen efter ringde vi till sahlgrenska mödravård för tid till abort. Vi fick tid för ultraljudskontroll den 4/3.
Massa känslor och humörsvängningar började verkligen visa sej. Jag började få magsmärtor som blev okontrollerbara. Den 28/2 åkte vi in på sahlgrenska akuten för mina magsmärtor, det kunde vara utomhavandeskap. Ett ultraljud gjordes och graviditeten visade sej vara normal. Lättade åkte vi hem åt varsit håll. Graviditeten fick oss att komma närmre varann, vi pratade oftare om våra känslor med varndra. Vi var på väg åt rätt håll. - Det kan bara bli bättre!
När vi det var dags att gå på ett nytt ultraljud. Allt kändes bra. Läkaren var underbar. Vi kände oss lugna. Datum nför en abort sattes, den skulle sugas ut! Mediciner fick jag med mej hem för att ta dem tre timmar före aborten. Jag skulle alltså stanna hjärtat på det lilla knytet i mej. Redan flera timmar innan tabletterna skulle tas började oron komma närmre och närmre. - Hur kommer det gå? Gör det ont? Kommer jag ångra mej? Frågorna var många och inga svar hade jag. Jag höll sex stycken tabletter i min hand redan tio minuter innan dom skulle in i munnen, ner i halsen, lägga sej i magen och lösas upp för att stanna det lilla hjärtat som som bultade inom mej. Kräkreflexerna sattes på och jag spydde nästan upp dem på en gång. Tårarna kom. Jag ville inte gå igenom detta. Men jag var inte själv i det, min älskade syster skulle följa med mej eftersom min pojkvän var många många mil här ifrån och skulle inte komma tillbaka förän om en vecka.
Vi tog en taxi till aveny och gick för att äta på donken innan det kirurgiska ingreppet på aveny kliniken. Väl inne på kliniken fick jag en lugnande tablett som inte gjorde den minsta verkan. Nervositeten var nu jätte stark. Det blev min tur. Jag gick in i rummet där aborten skulle ske. Fick ta av mej ner till, sätta mej tillrätta i den hemska stolen. Läkaren kom in och hon förklarade hur hela ingreppet i detalj. Jag ångrade mej. Ville hem och dra täcket över huvudet. När jag låg där med benen i vädret, naken och blottad började jag gråta hysteriskt. Jag var otröstlig. Hon kännde så allt var rätt inne i mej medans jag grät och grät. Hon försökte prata med mej, ville ha min ögonkontakt men det var inte lätt. Hon tvättade mej och satte in en eller två klämmor i mej. Jag grät ännu mer. Nu skulle hon sätta bedövningen på livmordestappen med sprutor. Nu blev jag helt hysterisk. Hon försökte lugna ner mej men det gick inte. Hon skulle nu suga ut mitt döda foster. Jag skrek så högt av rädsla så det hördes ut till väntrummet där min syster satt och väntade. Läkaren svor till mej att nu får du för f-n ligga still. Det är ju för f-n inte så j-vla lätt, skrek jag tillbaka. Den smärtan var det värsta jag någonsin varit med om, värre än att föda barn. Jag låg och spände hela kroppen och gjorde auotmatiskt krystandningar-in ut, in ut, ta det lungt sa hon till mej försök andas normalt, slappna av! Det kändes som om hon skrapade upp hela livmorden med den tjocka sugslangen. Rädslan gjorde att hela min kropp skakade. Det började snurra i huvudet, jag var när på att svimma. Jag bad henne sluta men hon var inte klar. Tårarna forsade ner för mina kinder. Jag var redo för att dö. Då slutade hon. Drog ut slangen och satte in en spiral för att inte bli gravid göra om detta igen. Rädd som jag var med skakningar i hela kroppen fick jag gå in i ett vilorum. Jag fick ännu mer lugnande och smärtstillande. Där skulle jag ligga den närmaste timman för att få kontroll på mej själv. Eftersom jag är O- fick jag en spruta av något slag. Ännu mer rädsla och smärta. Mensvärkarna kändes ända in i benmärgen. Efter smärtan hade lagt sej gick vi. Det var över. Jag hade gjort det jag fruktat den senaste tiden.
-Det kunde varit värre!!!!

Spårvagnen var ca 5 min sen. Jag var på väg till det stället där jag en gång hade min trygghet. Till ett NA-möte där jag vet att jag kan känna mej trygg. Där behöver jag inte låtsas vara någon annan. Behöver inte berätta hela mitt liv, alla har sitt eget. Alla har sina problem att leva med, jobba med, tillfriskna för. Att få gå in på en säker plats, utan droger, utan att tänka på att behaga andra, slippa att andra måste tycka om mej känns helt otroligt. Alla borde ha sådana platser. Vissa har det i sitt eget hem, vissa på kanske olika platser i naturen. Men jag har min trygghet i dessa rum, runt det stora bordet, där jag kan vara den jag är.
Jag kom innanför dörrarna, satte mej på en stol i ena hörnet, där jag kunde vara lite osynlig, vara för mej själv, för det var ju inte meningen att jag skulle på möte för min skull, utan för för en gamal vän som skulle ta en evighet i drogfri tid, 4 år. Jag mötte vissa välbekanta leenden, vissa nya. Att få ett leende av någon för att man kommer tillbaka är en otrolig känsla. Det är en känsla som man alltid kommer ha med sej under sitt tillfrisknande.
När jag satt på min stol i ena hörnet och lyssnade på alla olika delningar började mina tankar om att jag vet att jag har ett beroende, ett stort problem med den drog som står mej närmast, vitt vin. Att kunna erkänna för sej själv är ett stort steg. Jag visste att jag har ett problem men jag kunde inte erkänna det för mej själv. När jag kom ifrån mötet och var på väg hem bestämde jag mej för ett fortsätta gå på möte. Försöka bli en tillfrisknande person.
Näsat dag gick jag på lunchmötet i kyrkan. Det var ett stort uppvaknande för mej. Jag är en beroende med problem. Men jag är redo att ge upp det liv som sakta blir min död. Jag ska bli ett med mej själv, bli bättre på att lyssna på mej själv.
Jag tog kontakt med min gamla sponsor, som förr inte använde på rätt sätt. Men jag har nu blivit äldre, har gått igenom saker jag inte ens hade kunnart drömma om. Jag kände mej säker på att jag villl göra detta å det är ett jäkla stort steg, men i rätt riktning.
Jag har nu erkännt mej maktlös inför mitt beroende. Så fort den biten är klar kommer ett nytt hinder. Kärlek. Jag har alltid haft svårt att kontrolera mina känslor. Att känslor kommer precis när man kommr in programet är inte ovanligt. De flesta människor som går på möte har dessa problem. Man kan inte riktigt skilja på kärlek och sexuella känslor. Att många träffas och blandar dessa saker när man endast har lite tid i programet är jätte vanligt. Jag är inte speciell på den biten. Det jag nu måste lära mej är hur ska jag hantera det? Hur kan jag kontrolera det? Det kommer vara svårt i början men det kommer gå. Det är bara att stå på sej ända in i slutet.